Ausencia

Ausencia

Apenas te he dejado,

vas en mí, cristalina

o temblorosa,

o inquieta, herida por mí mismo

 colmada de amor, como cuando tus ojos

se cierran sobre el don de la vida

que sin cesar te entrego.

Amor mío,

nos hemos encontrado

sedientos y nos hemos

bebido toda el agua y la sangre,

nos encontramos

con hambre

y nos mordimos

como el fuego muerde,

dejándonos heridas.

Pero espérame,

guárdame tu dulzura.

Yo te daré también

una rosa.

Frånvaro

Knappt har jag lämnat dig

förrän du är i mig, kristallklar,

eller skälvande

eller orolig, sårad av mig

eller överväldigad av kärlek, som när dina ögon

sluter sig kring den livets gåva

jag ger dig oavbrutet

Min älskade

vi har mött varandra

törstiga o vi har

druckit allt vatten o blod,

vi mötte varandra

hungriga

o vi bet varandra

så som elden biter,

o lämnades såriga

Men vänta på mig

spara din sötma åt mig,

i gengäld vill jag ge dig

en ros

Pablo Neruda